boysen.se

Under hösten håller jag en serie föreläsningar på Bandmeeting i Göteborg. Det blir nytt tema varje gång och vi börjar 12:e September med ”Do-It-Yourself”.

–> Tid:
Lördag 12 September 2009 klockan 13.00-18.00.

–> Plats:
Parken, Vasagatan 43, Göteborg.

Motsatsen till ”Do-It-Yourself” är förstås att låta någon annan utföra arbetet att spela in och marknadsföra sin musik. Etablerade skivbolag har traditionellt varit mycket skickliga på detta och tanken med just detta Bandmeeting är att vi ska diskutera och lära oss om båda modellerna.

Info:
The BandMeeting är en klubb som arrangeras av CultureMeeting Gbg. Det är en mötesplats för musiker där man kan träffa andra inom musikbranschen och få nya kunskaper och knyta nya kontakter.

Det är en blandning av föreläsningar, mingel, livemusik och ”musiker sökes”. Här finns det möjligheter att personer, företag och organisationer inom och utanför musikbranschen att presentera sig för musikerna och eventdeltagarna för att möjliggöra nya samarbeten, nya affärsmöjligheter och dela med sig av sina erfarenheter.

Bandmeeting erbjuder en scen där både osignade och etablerade band kan spela för deltagarna och besökarna. Läs mer på Bandmeeting’s egen sida!

Om du som jag brukar lyssna på Sveriges Radio i en iPod har du nog märkt att all musik tonas över direkt från intro till låtens slut. Det är ju väldigt skönt när man lyssnar på programmet Sommar och är mer intresserad av programmakarens berättelser än hans/hennes taskiga musiksmak. Men det är mindre kul när man lyssnar på musikprogram!

Anledningen till att man måste göra så är förstås att SR inte har licens från upphovsman och skivbolag för den inspelade musiken. Det är detta som nu Norges statliga radio, NRK, har skaffat. NRK har förhandlat med norska upphovsmännens representant TONO, norska skivindustrins representant GRAMO och internationella skivindustrins representant IFPI. Avtalet innebär att NRK får sända gratis radio med program som innehåller upp till 70 procent musik men inga hela album eller långa musikmixar. Program med musik får också bara ligga fyra veckor på servern medan rena talprogram erbjuds allmänheten för all framtid.

Kommentera <<

Sammanfattning

I morse tillkännagav IFPI rapporten Digital Music Report 2009. Londonkontorets pressrealease konstaterar att global ”digital musikförsäljning utvecklar nya affärsmodeller” och nämner tre exempel:

• Musikbolag söker nya inkomstvägar genom att erbjuda konsumenter fler valmöjligheter.
• 95 procent av musiknedladdningarna är icke-auktoriserade, det vill säga att ingen ersättning betalas till artister och upphovsmän.
• Rapporten förebådar att samarbete med internetlverantörer ska realiseras under 2009.

Man tillägger också att ”det innebär ändå den största utmaning för musikbolag och deras kommersiella partners att generera avkastning i en situation där 95 procent av musiknedladdningarna är olagliga”. Londonkontorets pressrelease talar dock inte om hur man definierat ”icke-auktoriserade” och ”olagliga” nedladdngar. Om man gått efter pressreleasens egen skrivning ”det vill säga där ingen ersättning betalas till artister och upphovsmän” missar ju resultatet helt den musik som medvetet postats på internet som ”gratis”, vilket har blivit mer vanligt bland nya aktörer i form av oberoende artister och producenter. Dessa ser inte lyssningsrätten till en ljudinsplening som en säljbar produkt utan ger bort den för att marknadsföra sitt varumärke i syfte att dra in pengar på någon annan gren av verksamheten. Jag har inte kunnat bedöma om detta finns med i rapportens siffror, men kanske är det marginellt i jämförelse med den stordriftsmodell som historisk genererat mest intäkt?

Sälja prenumeration eller ljudfiler?

Rapportens redovisade siffror för alternativa affärsmodeller är också intressanta. Man räknar till att ”40 miljarder ljudfiler olagligen bytte ägare under 2008″. Det menar man talar för att tiden nu är inne för aktörer med prenumerationsmodeller som exempelvis TeliaSonera, TDC, Neuf Cegetel, MySpace Music samt Nokias Comes With Music och Sony Ericssons PlayNow Plus. Dessa initiativ stöds också av majorbolagen (skivbolagen) och IFPI-rapporten pekar även på att prenumerationsmodellerna har vuxit i betydelse. Man anger tillväxtsiffran 1,4 miljarder nedladningar som ökningen under 2008, vilket man får till en 24-procentig årlig ökning. Låt oss tillfälligt lämna IFPI-rapporten och göra en intressant jämförelse med Apples rapport som säger att iTunes sålde ungefär 2 miljarder fler ljudfiler under 2008 än under 2007. Min slutsats av detta är att varken prenumerationsmodellen och filförsäljningsmodellen tenderar att fungera bättre än den andra – de tycks båda växa och frodas!

Ytterligare nya affärsmodeller som nämns i rapporten är partnerskap med bredbandsleverantörer, annonsberikade segment som MySpace Music och YouTube, a-la-carte-nedladdningsplatser som AmazonMP3 samt slutligen musiklicensiering till tredjepartsanvändare. Här representerar datorspel den största gruppen. Till exempel utgjorde musikspel 15 procent av den totala datorspelsförsäljningen i USA under första halvan av 2008. Guitar Hero och dess avsticklingar har sålts i tre miljarder kopior under tre år och genererat mer än en miljard dollar i enbart nordamerika.

Länkar:

• Fulla rapporten
• Sammandrag
• Statistik
• Citat ur rapporten

För skojs skull kan vi väl avlsuta med att citera denna blogg då jag 2001 skrev om IFPI-rapporten “Music Industry, Electronic Delivery And Copyright” från 1993 där IFPI fastslog:

“Det skulle strida mot alla logiska förväntningar om elektronisk distribution inte skulle komma att komplettera, eller ersätta, de existerande systemen för skivförsäljning.”

Kommentera <<

Slutligen vill jag rapportera om Trent Reznor’s senaste utgivning med Nine Inch Nails. Det är två timmars musik som distribueras online under en Creative Commons-licens, vilket innebär att lyssnare får dela med sig av musiken som de sjävla vill. Jag dumpade över fem dollar via PayPal och laddade ner allt som 320 kbps mp3-filer. Tyvärr fungerar inte musiken alls i detta komressionsformat för så fort en konsertflygel används så spricker ljudet. Det kändes som att kastas tillbaka till vinylskivornas tid. Men det tycks vara många som köper musiken i dyrare och bättre format. Till exempel så hade den till 2500 exemplar begränsade specialutgåvan redan sålt slut. Med styckepriset 300 dollar gör det en nettointäkt på mer än en halv miljon kronor – på bara specialutgåvan. Dessutom står det i webbshoppen att dessa inte levereras förrän i Maj, vilket ger Trent en tidsmarginal att undvika extra kostnader i form av överupplaga och lagerhållning. Detta är samma smarta förbokningsknep som Einstürzende Neubauten också tillämpar. Artisten ger fansen ett löfte om något fint och får pengar av fansen för att göra klart arbetet med det fina. Inga mellanhänder behövs för att göra marknadsundersökningar och promotion eftersom försäljningen redan är säkrad i processens inledningsskede.

Marknadsanalytiker världen över lägger pannan i djupa veck och yttrar klyftigheter som “Skivbolagen har en roll att spela, men det är inte samma roll de spelat i det förflutna” (Mike Goodman, Yankee Group) eller “Dessa olika modeller inebär inte att skivbolagen kommer att försvinna utan bör betraktas som det bästa sättet att hitta, ta vara på och marknadsföra nya talanger” (Mark Mulligan, Jupiter Research).

En nyckelfråga är dock ifall den nya digitala mediavärlden kan break:a en artist från ruta ett – vilket traditionellt har varit skivbolagens paradnummer – eller om vi nu för alltid kommer att vara hänvisade till mikrobetalningar och mikroartister.

Förra månaden var jag runt på universitetens musikproducentutbildningar och pratade om digital musikdistribution och internet. Det finns en hel del spännande tendeser i tiden och jag tänker försöka mig på att göra en kort sammanfattning nedan.

Aktuella händelser:

• Europeiska gemenskapernas domstol, i Luxemburg, fastlår att en internetleverantör inte har laglig rätt att lämna ut identitet för  fildelande abonnenter.
• Amazon.com meddelar sin plan att börja sälja digital musik för nedladdning i det öppna formatet MP3, utan DRM.  Verksamheten ska bli internationell under 2008.
• Last.fm offentliggör sitt Artist Royalty Program att driva internetradio med hela låtar i god anda med företrädare för musikrättigheter. Man avser att köpa licens för användande av såväl musiken (upphovsman, förlag) som ljudinspelning av musiken (skivbolag).

Tidigare händelser av intresse:

• Apple utökar iTunes till att även sälja innehåll utan DRM.
• Nokias utredning “A Glimpse of the Next Episode” (se förra nyhetsbrevet här).
• Microsoft ville köpa Yahoo, men fick inte.
• Trent Reznor och Saul Williams berättar om sin “gratismusik”-release på nätet. Trent är besviken för att “så få är beredda att betala ett löjligt lågt pris för ljudfiler” medan Saul menar att “det är ok, eftersom artister ändå tjänar mest pengar på spelningarna”
• iLike + Facebook går samman. Tekniken har kommit långt sedan de första rekommendationsmotorerna användes av Firefly.com och Amazon.com i mitten på nittiotalet.
• Jamendo.com växer. 7.413 publicerade album, 60.426 albumrecensioner och 272.580 aktiva medlemmar.

Nokia engagerade i höstas trendanalysföretaget The Future Laboratory för att intervjua 9000 personer om deras digitala vanor och livsstil rörande underhållning. Intervjuresultaten vägdes sedan in med Nokias egen forskning bland sina 900 miljoner kunder och presenterades i rapporten A Glimpse of the Next Episode. Rapporten urskiljer särskilt vad man kallar cirkulär underhållning, Circular Entertainment. Jag finner detta mycket intressant eftersom det ger empiriskt stöd åt ett framtidsscenario jag beskrev 1999 i e-boken Internetmusik 1.0.

Man tror att ”proffsen”, i egenskap av televisionsföretag och filmstudior, kommer att inta arenan så fort ledningarnas överföringshastighet blir tillräckligt hög för att medge högupplöst video. I samma andetag tar man också för givet att den stora massan passivt kommer att sitta i ”Internetsladdens” andra ände och konsumera ”rich content”. (Internetmusik 1.0. 1999).

Så Nokia bekräftar alltså min bild till höger. 1999 satte jag dock ett rött frågetecken på producenternas plats, men den varningen gäller förstås inte Nokia. Den cirkulära underhållningens växande marknad kan till genererar säkert ännu större  mobiltelefonförsäljning än det traditionella flödet i vänstra bilden.

För att återgå till Nokias rapport så räknar utredarna med att 2012 kommer en fjärdedel av all underhållning att både skapas och konsumeras inom nätverk där innehåll delas mellan samtliga anslutna deltagare. I denna utveckling identifierar rapporten fyra pådrivande trender:

Immersive Living
Det utvecklas en livsstil där gränsen mellan att vara uppkopplad och nedkopplad är diffus. Underhållning kommer inte längre att vara indelad i fack eftersom människor har ständing access till såväl download som upload.

Geek Culture
Ett uttryck för att konsumenter blir sugna på mer sofistikerad underhållning. Man vill bli uppmärksammad och belönad. Skillnaden mellan kommersialism och kreativitet blir otydlig.

G Tech
G Tech är i Asien redan en kraft att räkna med och det kommer att påverka hur underhållning kommer att se ut. Men det handlar inte om rosa glansig design utan om en genomgripande feminisering av den nya teknologi som är under framväxt. Underhållning blir sålunda mer demokratisk, känslomässig, påverkbar och med större inslag av samarbete – alltigenom klassiska feminina normer.

Localism
Rapporten påvisar en vilja att sätt värde på det lokala i konsumerandet av underhållning och menar att detta kommer att bli ett strkt tema if framtidens underhållning. Konsumenter känner stolthet över att leta fram sådant som är lokalt eller hemmagjort.

I måndags ägde ett historiskt möte rum mellan EMI och Apple där man kom överens om att börja sälja musik digitalt utan DRM. DRM står för Digital Rights Management och används bland annat för att begränsa konsumentens möjlighet att kopiera en köpt ljudfil. Apples iTunes Music Store kommer att erbjuda musiken i det öppna formatet av 256 kbps AAC-komprimering, vilket låter avsevärt bättre än det vanlig formatet av 128 kbps AAC-komprimering. De öppna musikfilerna kommer också att vara lite dyrare.

Nu hävdar förstås både Apple och EMI att de var den part som tog initiativet till detta viktiga steg. Apple’s chef Steve Jobs publicerade 6 februari ett öppet brev som gick ut på att Apple gärna skulle se att iTMS kunde skippa DRM ifall något skivbolag gick med på detta. http://www.apple.com/hotnews/thoughtsonmusic/

Men trogna läsare av detta nyhetsbrev kanske också minns att just EMI var det bolag som på nittiotalet gick i bräschen genom att digitalisera stora delar av sin katalog i Liquid Audio’s format. Och ja, Apple har faktiskt “lånat” en del idéer från föregångaren Liquid Audio. Så frågan om huruvida det var Apple eller EMI som drev genom denna veckas avstamp lär avgöras först i framtidens historieskrivning.

Det finns många intressanta aspekter som företagens information inte tagit upp. Exempelvis ifall DRM ska tas bort helt och hållet eller ifall man kommer att behålla någon form av inaktivt digitalt fingeravtryck i filerna. Detta skulle kunna visa sig värdefullt för att spåra upp kommersiell piratkopieringsverksamhet av industriell karaktär. Man frågar sig också varför ljudkvaliteten begränsas till 256 kbps när det skulle gå att använda 320 kbps eller rentav Apple’s format Lossless som inte alls reducerar ljudkvaliteten vid en datamängdsminskning av 50 procent. Det ser uppenbarligen ut att fortfarande finnas marknadsutrymme för någon aktör att börja sälja musik digitalt i “full CD-kvalitét”.

Jamendo är en webbshop för gratismusik i klassisk shareware-anda. Utbudet växer ständigt och har nyligen passerat två tusen album. Formatet för musiken är antingen mp3 i 200 kbps eller Ogg i 300 kbps. Lyssnare kan antingen lyssna på musik via streaming eller ladda ner en bittorrent. Bittorrent är den mest effektiva tekniken för P2P-fildelning (peer to peer) och fungerar på så sätt att du först laddar ner en “blåkopia” av den egentliga filen. Utifrån denna “blåkopia” hämtar sedan din dator fragment av filen från många andra bittorrent-användare och sätter slutligen samman den kompletta filen. Detta innebär att hela filen inte behöver vara nedladdad för att den ska kunna delas ut i nätverket.

Artister publicerar sin musik på Jamendo under Creative Commons-licens som digitala album. Lyssnare som tycker om någon artists musik kan göra en donation via PayPal. Den artist som fått mest donationer ligger i skrivande stund på 4638 kronor. Jag publicerade själv ett album “experimentell musik” på Jamendo och fick under första dygnet 160 kronor. Så det fungerar tydligen. Värt att notera är att Jamendo har en väl fungerande rekommendationsmotor och ett inbyggt system för “tags”. Förutom de vanliga genrebeteckningarna kan lyssnare också hitta på egna “taggar” för att beskriva musik. Man “taggar” album vilket gör det möjligt för artister att renodla olika uttryck med olika album. Lyssnare kan också skriva recensioner, som då dyker upp på gällande albums webbsida samt i diverse “nyhetslänkar” på siten.

Jämfört med Apple går Jamendo den motsatta vägen. Man börjar med att skapa ett system som maximalt utnyttjar internet för att sedan låta innehållet växa ur detta system. När Apple startade iTMS tog man istället avstamp i existerande attraktivt innehål från kända artister och etablerade skivbolag.

http://www.jamendo.com
http://www.creativecommons.com

iTMS har befunnits olagligt i Norge på grund av att de musikfiler som säljs är krypterade för att enbart fungera med Apples hårdvaruprodukter (iPod). Norges konsumentombudsman har drivit frågan sedan juni förra året och framför nu kravet att Apple ska lätta på inlåsningen av sålda mediafiler till 1:a oktober. En annan viktig fråga är att Norge ogillar att Apple i sina licensavtal med konsumenter (iTunes End User Licensing Agreement) ger sig själv rätt att ändra avtalets regler i efterhand. Om Apple vägrar samarbeta väntar rättsliga åtgärder som kan resultera i skattepålagor.

Det här ärendet borde vara intressant för  Sverige och Danmark som driver en konsumentpolitik liknande Norges. Andra europeiska länder, med Finland, Tyskland och Frankrike i spetsen, enades förra veckan om att agera gemensamt mot Apple. Frankrike hade senast en relaterad kontrovers 2004, då franska konkurrensrådet utredde ifall Apples vägran att licensiera sin DRM-kod (Digital Rights Management) till andra aktörer var olaglig. Den gången fann man dock att det inte bröt mot fransk lag eftersom DRM-koden inte var nödvändig i själva nedladdningsprocessen på iTMS.

I fem år har Apple med sin produkt iPod dominerat marknaden för bärbara digitala musikspelare. Idag lanserar Microsoft en konkurrerande produkt, Zune, på amerikanska marknaden.

Zune kostar ungefär som en iPod och har också en 30 GB hårddisk. Dessutom erbjuder Zune radiomottagare och mottagare för sladdlöst nätverk. Det är just genom sladdlöst nätverk Microsoft tänker sig att användarna främst ska fylla sina Zune:ar med musik. Strategin är att skapa en “community” bland användare; varhelst man kommer i närheten av andra Zune-ägare får man tillgång till deras bibliotek för att kunna ladda över, till sin egen spelare, dokument som kommersiell musik, podcaster, bilder, hemmagjorda demomusikinspelningar, videor och spel. Men det är inbyggt i hårdvaran att varje fil endast existerar i  tre dagar eller för tre uppspelningar. För kommersiell musik kan användare förse filer med en märknig för att senare köpa, eller prenumerera på, dem via webshoppen Zune Marketplace.

Tre aspekter av Zune är särskilt intressanta. Först och främst det faktum att Zune är det första seriösa försöket att utmana den marknadsledande iPod. För det andra ger sig Microsoft nu in på att göra affärer med digitala kopior av skyddade verk, där Apple var banbrytande med sitt iTunes Music Store. Slutligen introducerar Microsoft med Zune en finansieringsmodell som är ny för den digitala mediaindustrin. Musikförlaget Universal, och kanske flera, har nämligen avtalat med Microsoft om att erhålla procent på försäljningsintäkter rörande Zune mediaspelare. Observera att detta inte handlar om lagstadgad ersättning för nyttjanderätt av musiken.

Det kan också vara värt att notera att Microsoft med Zune gör en ordentlig avbön beträffande sin tidigare policy gällande den digitala mediamarknaden. Sedan 2004 har Microsoft omhuldat plattformen  PlayForSure som bygger på Windows Media DRM (Digital Rights Management), för att skapa kompatibilitet mellan olika mediaspelare och digitala online-tjänsters mjukvara. För att göra en lång historia kort har PlayForSure tyvärr inte fungerat tillfredsställande. Eftersom att Zune inte alls är kompatibel med Windows Media DRM och PlayForSure lämnas en hel del affärspartners i sticket. Kunder som tidigare köpt music via Microsoft’s MSN Music, MTV-partnerprojektet Urge, Napster, Yahoo Music, AOL Music Now, iTunes eller MusicMatch kommer inte att kunna spela sin musik i en Zune-spelare.