boysen.se

En anonym hackare, som kallar sig Beale Screamer, har publiserat ett program som tar bort kopieringsskyddet hos Microsofts senaste DRM-systm (DRM – Digital Rights Management).

Beale Screamer säger sig vara ”mad as hell about the  Digital Millenium Copyright Act”. DMCA är den amerikanska lag från 1998 som kom till för att skydda intellektuell egendom på Internet. Nu menar Beale Screamer att DMCA ofta inte använts för att hindra olaglig kopiering och spridning utan snarare för att begränsa konsumenters lagliga rätt att använda produkterna (fair use). Han är dock inte alls negativ till DRM utan menar att ”DRM faktiskt kan användas till att erbjuda konsumenter flera nya möjligheter. Jag tycker det finns flera utmärkta idéer; exempelvis att erbjuda smakprov i full längd och ljudkvalitet  men som bara fungerar en viss tid eller tidsbegränsad Internet-hyra av digitalt material.

I förra nyhetsbrevet tog jag upp förseningarna av skivbolagens nya prenumerationstjänster Pressplay och MusicNet. Nu har dessa två Internettjänster fått ytterligare problem på halsen. I fredags inledde nämligen amerikanska justitiedepartementet en granskining av tjänsterna utifrån antitrustlagstiftningen. Det är dock inte överraskande med tanke på att de inblandade fem stora bolagen tillsammans kontrollerar mer än 80 procent av den amerikanska skivmarknaden – utanför Internet. Och det är mycket som står på spel. En analytiker hos Jupiter Research, Aram Sinnerich, menar att utfallet ”kommer att avgöra ifall Internetmarknaden för musik handlar om en miljard eller tio miljarder dollar”. Domaren Marilyn Hall Patel (ja, det var hon som satte åt Napster förra sommaren) tycker att ”även om detta godkänns enligt antitrustlagarna så ser det dåligt ut, låter dåligt och luktar dåligt”.

MusicNet låter sina partners – America Online, RealNetworks och eventuellt Napster – själva bestämma priserna för musikprenumeratin via Internet. Pressplay har däremot fasta regler för hur mycket Microsoft, Yahoo och andra får ta betalt från konsumenterna.

PRESSPLAY
Universal, Sony, Yahoo, MP3.com, Microsoft Network.

MUSICNET
BMG, Warner, EMI, RealNetworks, Zomba.
(EMI har även licensierat material till Pressplay

—> MP3.COM DELAS I TVÅ BOLAG 
Den nya avknoppningen, MP3 Technologies, kommer att serva moderbolaget Universal, Pressplay och en del andra bolag med teknikbaserade tjänster.  Webbplatsen MP3.com påverkas inte utan ska fortsätta att bjuda ut musik i gammal vanlig ordning.

Inför den stundande sjösättningen av skivbolagens stora prenumerationstjänster Pressplay och MusicNet spekuleras det mycket kring de nya P2Psystemen som tagit vid efter Napster. Ett sådant nätverk, Fast Track, har nu nått samma nivå som tidigare Napster, mätt i antal användare. Man använder detta nätverk via mjukvarorna Morpheus, Kazaa och Grokster. Samtliga dessa tre tjänster stämdes förra månaden av skivindustrin med anledning av att en stor del av de dokument människor delar via nätverket är olagliga kopior. Det handlar om såväl musikfiler som film och mjukvaror.

När det gäller Morpheus har somliga hävdat att programmet inte kommer att kunna stoppas ens med fällande utslag från domstol, eftersom det inte finns något företag som ”äger” eller ”sköter en central server”.  Nyhetsbyrån Webnoize, med inriktning på Internetmusik, utförde ett experiment för att utröna om detta stämmer. Man satte sin teknikchef, och säkerhetsexpert,
Brian Stephens på uppgiften och han kom fram till att Morpheus faktiskt fungerar oberoende av Music-City’s chat och diskussionsforum. Programmet Morpheus är inte heller beroende av MusicCity’s inloggningsserver, vilken i normala fall kommunicerar med programmet en gång per session. Stephens fann då han bröt kontakten mellan Morpheus och MusicCity’s server att programmet på egen hand kan koppla ihop sig med andra användares sökningar via så kallade ”supernoder”. En supernod är helt enkelt en användare av antingen Morpheus eller Kazaa med snabb uppkoppling som slumpmässigt blivit utvald att fungera som nätverkets fildelningsserver.

En Morpheusapplikation meddelar supernoden sin Internetadress och namnet på delade filer i krypterade form och var tionde minut skickar supernoden ut information om hur många användare och filer som är tillgängliga inom nätverket. Då en användare gör en sökning tittar supernoden först genom sitt eget index och skickar sedan frågan vidare till andra supernoder. Men här uppstår frågan hur Morpheus kan finna supernoderna? Dessa försvinner ju från nätverket i samma ögonblick som härbärgerande användare stänger av sin dator!

Förklaringen är att MusicCity, från och med version 1.2 och 1.3, började packa mjukvaran Morpheus full med adresser till supernoder. Anledningen var att man börjat få för högt tryck på sina servrar och ville minska behovet av bandbredd.

Webnoize fann att Morpheus, då programmet startas, försöker få kontakt med ungefär två hundra supernoder utspridda över amerikanska universitet, flera datorer i kommersiella nätverk både i USA och Europa samt till och med en dator i ett nätverk tillhörande Jet Propulsion Labs inom NASA. Morpheus 1.3 förnyar sin lista över supernoder och sparar denna i ett cachminne. Uppdaterade supernodlistor kommuniceras dessutom direkt mellan supernoderna.