Fredrik Thordendal har varit mest känd som gitarrist i norrländska metallbandet Meshuggah. Redan på den första skivan, som kom 1989, kunde man höra hans typiska spelstil som kombinerar en hård rytmisk attack med ett fritt flytande melodispel i Allan Holdsworth's anda.

Nu är det 1997 och Fredrik släpper sin första soloskiva, "Fredrik Thordendal's Special Defects" på Härnösandsbolaget UAE, Ultimate Audio Entertainment. Skivans enda låt "Sol Niger Within" är fyrtiotre minuter och tjugofem sekunder lång. Ungefär fyrtio minuter för lång för Kaj Kindvall och Riksradion. Jag ringer upp Fredrik i Umeå och börjar med att fråga vad han och skivbolaget har för kommersiella förväntningar inför skivsläppet.

Skivan är en typisk ADATproduktion genomförd av Fredrik själv. Han har fått låna den mesta inspelningsutrustningen och sökt upp lämpliga lokaler att spela in i. Med tacksamhet nämner han Morgan Ågren som lånat honom ADATbandspelaren under ett års tid.

- Trummorna spelade vi in i Morgans lillebror Jimmy's garage, kyrkorgeln åkte vi till Umeå stadskyrka för att spela in och gitarrerna spelade jag in hemma i lägenheten. Enda studioinspelningen på skivan är en kompis som står och gallskriker på en separat kanal.

- Ja, jag är mycket glad och smickrad över att dessa superduktiga musiker har viljat hjälpa mig, svarar Fredrik. Just till trummorna använde jag fem ADAT bandspelare som jag sen mixade ner till åtta kanaler på en maskin. Till uppmikningen av trumsetet använde jag tjugofyra mikar och tog upp både över och underskinnen på pukorna.

- Jag kan inte skriva ner musik som idéer utan måste höra vad jag håller på med, förklarar han. Inte förrän det låter kanonbra blir jag nöjd och kan gå vidare i arbetet. Under demoarbetet blev jag så kär i den här Roland-basen så att jag sparade alla patterns i sequencern och gjorde inspelningsband med klick, bas och slaskgitarrer. Det fick Morgan spela trummor till och sedan gjorde jag om exakt alla gitarrinspelningarna "på riktigt".

- Det värsta var när pukbandet gick sönder, minns han. Jag hade hållit på i tolv timmar för att ställa in noise gates på trummorna och så gick bandet av. Eftersom det var ett ampexband, som saknar den där lilla sprinten, så fick jag slita sönder hela rullen för att komma åt bandet. Sedan slaktade jag en kassett ur min filmsamling och satte in pukbandet där. Jag hade ett så otroligt flyt att det fungerade så att jag kunde göra en backup.

- Jag lyssnar inte särskilt mycket på musik, erkänner han. Men om jag någon gång lägger på en skiva där hemma så är det Allan Holdsworth. Jag tycker han är en gitarrist som har allt. En totalt egen stil, fruktansvärt sköna ackord och en otrolig ljudkontroll. Jag är också ljudfixerad och när jag hörde Holdsworth första gången så bestämde jag mig för att själv hitta det där ljudet. Jag började lägga varenda krona jag tjänade på att köpa sådan utrustning som han spelar på. När jag fick råd till en Mesa Boogie 50 Caliber Plus så började jag närma mig. Men om man ska spela med samma ljud som Holdsworth så måste man också lära sig hans anslagsteknik och legatoteknik. Han använder svajjen mycket för att hämta tonerna nerifrån eller uppifrån och det gillar jag, det låter lite sorgligt. Men det jag tycker mest om i hans spel är att det inte låter så mycket gitarr. Jag är så less på att höra de gamla vanliga pentatoniska skalorna. Själv använder jag mig gärna av heltonskalor, dimskalor och en egen skala som i princip är en mollharmonisk skala med molltersen utbytt mot en durters. Den skalan tycker jag är extremt vacker för den ger en mystisk stämning och jag älskar allt som är mystiskt och skevt.

- Jag använde mitt gamla ADA delay igen och satt och skruvade på rattarna. När man ändrar delaytiden så påverkas tonhöjden just när man vrider till.

En effekt som Fredrik förmodligen är ensam i världen om är breath controller för gitarrförstärkare. Normalt sett har man ju en sådan till en synt och den omvandlar blåsningen i munstycket till MIDI data. Fredrik har fått hjälp att bygga om en sådan så att den kan styra en analog volymkontroll.

- När jag beställde den av en tekniker så var min tanke att kunna reglera volymen dynamiskt och få ett mer saxofonlikt ljud men det fungerar inte riktigt i den nuvarande versionen. Jag har en ny på gång som ska ändra även klangen. Blåser man hårdare så ska ljudet alltså bli både kraftigare och vassare. En rolig bieffekt som jag har upptäckt är att man kan skrika i blåskontrollen och få ett frekvensfel i gitarrljudet. Det är ett mysterium hur det kan ske eftersom den egentligen bara ska reglera volymen.

Man kan hör blåskontrollen på skivan i några partier där gitarren ligger ensam och spelar en enkel staccato rytm med dämpade strängar utan toner. Fredrik menar att det är blåskontrollen som gör ljudet så extremt torrt och stumt.

Fredrik Thordendal har byggt en ljudisolerad kista där han stänger in gitarrhögtalare och inspelningsmikrofon. Det är förmodligen förklaringen till att han har fått hålla på i ett år och spela in metallgitarrer i en hyreslägenhet. Som gitarr använder Fredrik en äldre modell av Ibanez Universe med sju strängar.

----------->

- Det blir lätt ett litet inferno med alltför tunna strängar, menar Fredrik. Fast jag gillar verkligen det ljudet man får med tunnare strängar. Jag läste en intervju med Holdsworth där han sa att han skulle vilja vänja sig vid att spela med tjockare strängar. Det kan jag förstå för han använder 0.008 till 0.032. 0.032 är ju ungefär som en tunn A-sträng!

Fredrik har egentligen aldrig brytt sig om att experimentera med olika inställningar av stränghöjden men tror att strängarna sitter relativt högt på hans Ibanez.

- Folk som provar min gitarr brukar säga att de måste ställa sig på strängarna för att få ner dem, skrattar han. Jag har aldrig haft tid att kolla upp det där ordentligt men så fort jag hinner ska jag sätta mig ner och prova ut den bästa trimningen och strängtjockleken.

- En effekt jag tycker mycket om är Pitch Shifter/Harmonizer, berättar han. Jag vill addera en oktav och lägga delay på toppen för att få en stråkliknande klang. Jag håller på och experimenterar med det här men på grund av tidsbrist hann jag inte få med det på den här skivan.

- 2001... Det är precis det jag är ute efter! En fantastisk film... Jag lyssnar som sagt inte särskilt mycket till annan musik utan så gott som all min inspiration kommer från filmer jag sett. Jag är UFO-freak och gillar film i stil med X-files, Twin Peaks och Burroughs' "The Naked Lunch".

Fredrik berättar att det från början var meningen att Tomas Haake, som är trumslagare i Meshuggah, skulle skriva texterna. Denne hann dock inte med detta visade det sig, eftersom han samtidigt skulle jobba på material till Meshuggah.

- Vi hade idén att skivan skulle beskriva en persons resa genom en psykos, berättar Fredrik. Fast med en alternativ syn på vad en psykos är. Petter Marklund har en egen teori om hur allting i universum är uppbyggt och genom den här psykosen kan man följa med och se det som han ser, vilket alltså är sant. En nära vän till mig hade en stresspsykos under två månaders tid men kunde efteråt berätta exakt vad han hade upplevt. Samhället betraktar ju psykos som en sjukdom men jag är inte så säker på att det är så enkelt. För tänk om det är tvärtom, att psykosens tillstånd är en öppning mot en större verklighet. Det är intressant att alla som upplevt en psykos berättar om likartade upplevelser. (Här vill undertecknad gärna rekommendera boken "Express till Paradiset" av Mark Vonnegut, som är just en sådan berättelse som Fredrik talar om)

- Det är också en idé jag har haft länge, berättar Fredrik. Att göra sången så där rytmiskt hackande med extrema övertoner. Jag fick fick fram det ljudet med mitt gamla ADA stereodelay där jag ställde in ett extremet chorusvibrato som var olika på vänster och höger kanal samt hade enbart distortion i mitten.

- Det är väl tveksamt om det finns något intresse bland arrangörer. Själv ser jag skivan som det slutliga dokumentet där allting är precis rätt. Att spela live är bara en sak man gör för att det är kul. Om man jämför en skiva med en film så är det ju filmen/skivan som är intressant. Har man spelat in en film så åker man ju inte ut och spelar upp filmmanuset som teater!