Branschen ur ett artistperspektiv

Branschen sedd ur artistens perspektiv

Det här kapitlet beskriver skivbranschen ur musikernas och artisternas perspektiv. Dessa personer utgör med sina talanger, drömmar och ambitioner den råvara som hela industrin bygger sin grund på. Ofta har en artist väldigt små möjligheter att påverka sin arbetssituation och detta gäller även världsartister som nått berömmelsens topp. Skivbranschen bygger, liksom optionsmarknaden, på att investerare satsar pengar i för-hoppning om att få rejält tillbaka senare. Man skriver kontrakt med artisterna och skaffar sig på så sätt rätt till procent på eventuella framtida vinster. Dessa ”rättigheter till del av vinst” kan bolagen sedan handla med sinsemellan. På så sätt kan ett artistprojekt omsätta stora pengar långt innan någon skiva ännu har sålts. Längre ner citerar jag en text av Steve Albini som belyser detta ur musikernas ”grodperspektiv”.

Steve Albini är oberoende rockmusikproducent som har dirigerat skivinspelningar med Nirvana, PJ Harvey, the Breeders, the Pixies, Helmet, Cheap trick, Jesus Lizard, Bush och tusentals band du säkert aldrig hört talas om.

Musikens svårigheter
av Steve Albini

Steve Albini lägger ut texten på sitt eget vis.
Bild: Andy Lester ChicagoMusic.com

Varje gång jag pratar med ett band som står i begrepp att skriva kontrakt med ett större skivbolag så får det mig att se följande vision. Jag föreställer mig en femtio meter lång ränna, en och trettio bred och kanske en och en halv meter djup, breddfylld med rinnande ruttnande skit. Jag tänker mig så dessa människor, vissa av dem är nära vänner, andra nästan främlingar för varandra, vid rännans ena ände och mitt emot dem, vid rännans andra ände, en ansiktslös musikindustrilakej hållandes en reservoarpenna och ett kontrakt som ska signeras.

Ingen kan se vad som står förtryckt på kontraktet. Avståndet är för stort och dessutom får den starka ammoniakstanken ögonen att rinna. Lakejen ropar till dem att den som först simmar genom rännan får skriva på kontraktet. De dyker alla i, ivriga att ta sig över. Två kommer fram jämsides och börjar frenetiskt brottas, klösa och tynga ner varandra under skiten. Till sist ger en av dem upp och den andre når ensam fram. Han sträcker sig efter pennan, men lakejen säger ”Egentligen så tycker vi nog att du behöver utvecklas lite till. Var snäll och simma igen, tack. Baklänges!”

Och han simmar...