Just nu är det intressant att följa hur de traditionella skivbolagen startar nya, Internetbaserade, modeller för att sälja ”prenumerationer på musik” och så småningom även musik för digital nedladdning. Skivbolagen, som har den lagliga rätten att distribuera själva ljudinspelningarna, har inte skyndat sig nämnvärt för att kapitalisera denna nya marknad, trots att den varit känd ända sedan 1993. Det året började IUMA, http://www.iuma.com/, lägga ut musik på nätet och skivindustrins samarbetsorgan IFPI publicerade rapporten ”Music Industry, Electronic Delivery And Copyright”, där man fastslog:
”Det skulle strida mot alla logiska förväntningar om elektronisk distribution inte skulle komma att komplettera, eller ersätta, de existerande systemen för skivförsäljning.”
Det var åtta år sedan, men varför har inget börjat hända förrän nu? Tja, det finns flera anledningar men de två viktigaste var att (1) man inte såg några konkreta bevis på en existerande marknad (efterfrågan hos betalningsvilliga konsumenter) och (2) att digitala musikfiler inte kunde kopieringsskyddas på ett effektivt sätt. Eftersom skivbolagen ändå satt på rättigheterna, varför skulle de egentligen skynda sig? Bättre då att använda den strategi som visat sig överlägsen på fysiska skivmarknaden: ”att vänta tills ett indie-bolag lanserar något så stort att de själva inte längre kan hantera det och då gå in och köpa upp både bolag och artister”. Detta är i princip vad som har hänt en del ”Internetmusikbolag” som drog[……]
